hanna

Det är en sak jag funderat på i ganska många år egentligen. Hur kan man
tycka om någon man inte känner? Man ser utseendet men kan inte se vad
som finns inuti personen men ändå kan man tycka om den sjukt mycket.
När den där personen är långt borta så kan man sakna den så det gör ont.
Oftast vet man också att den där personen kommer försvinna ur sitt liv
förr eller senare eftersom man inte känner den på riktigt. De man känner
på riktigt finns alltid kvar. Det är så fruktansvärt jobbigt ibland.

Ingen kommer någonsin förstå faktiskt, så orkar inte prata med någon om det.
Det är något konstigt med mig och denna männsika. Det går inte att förklara
för det är omöjligt. Varför ska jag alltid åka bort?