hanna

Idag när vi satt på cafét så slängde jag ur mig en helt onödig mening. Något liknande "vem sitter på ett café ensam? det gör man ju inte" och gissa om någon sitter precis intill oss. Jo, en som sitter ensam och fikar. Såklart säger jag alltid sådana saker ganska högt och tänker mig inte alls för. Ronia börjar skratta och jag kan ju inte hålla truten jag heller. Så sluta aldrig förvånas över hur jag slänger ur mig saker säger jag bara.

På svenskan hände typ samma sak. Jag härmar läraren och just då blir det typ helt tyst i klassrummet som det aldrig är annars så vår lärare hör det och tittar lite snett åt mitt håll, men fan, det bjuder jag på !